Svensk ordbok 2009, webbversion

till rätt`a el. tillrätt`atillrätt`a adverb till|­rätta●till rätt plats eller läge Nollhon visade dem till rättahan satte sig till rätta i soffanhon makade kudden till rätta○spec. för att ut­trycka att ngt som varit försvunnet åter­funnitsglas­ögonen har kommit till rätta i­gen○äv. bildligt för att ut­trycka (upp­nående av) sam­stämmighet, samman­hang e.d.tillrättaläggandefinna sig till rätta i till­varonkomma till rätta med problemendet var nöd­vändigt att ställa ett och annat till rätta efter alla miss­förståndsedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. til rätta; jfr 1rätta